En 15 årings tankar..

Tänkte skriva ett långt inlägg nu som handlar om lite allt möjligt.
Men börjar med det "hästrelaterade" asso ska åka till alleby till helgen och tävla men efter den tävlingen kommer jag nog inte tävla på Pitou förs till hösten eller nästa år vi får se.
Och det är av den enkla anledningen att jag känner som jag känner just nu så vill jag verkligen ägna all min lediga tid till ponnysarna, vill verkligen bygga ett riktigt starkt band till Pitou nu för jag redan sen första gången jag satt på henne kännt en sorts kemi mellan oss. Har varken kännt likadant med varken Bolema eller Jasmine nu låter det som jag inte älskar dom men det gör jag att älska och att inte ha kemin är två helt olika saker.

Men har verkligen bestämt mig för att ägna as mycket tid och kraft på det, för nu jävlar ska detta gå vägen.
Vill verkligen detta, vill att vi ska ha det där extra och det bygger man fram långsamt och stadigt bit för bit genom att hålla på med sin häst och behandla den rättvisst men inte för mesigt för då kommer den bli osäker, vissa hästar reagerar aggresivt när dom är osäkra.

Längtar sjukt mycket tills jag verkligen kommit igång med det på riktigt!







Sen tänkte jag dela med mig lite av hur jag ser på all denna hysteri om skänhetsideal.


Om jag ska vara helt ärlig tycker jag det är töntigt att hålla på att säga att man är tjock för att få uppmärksamhet, och jävligt idiotiskt och korkat att säga att man är tjock när det finns en tjej med två storlekar större i samma rum.
Man tar åt sig även om inte alla visar det så tar man åt sig av vad folk säger, och jag tror att mycket blir att "om jag var smal och snygg som henne så skulle mitt liv vara så himla mycket bättre!"
Men livet blir inte bättre om du går ner i vikt tro mig jag vet.

Sen tycker jag att det är sjukt att alla modeller som är med i tidningar är så jävla smala, hur fan tänkte dom där? Är det vad vi alla ska sträva efter? Väga som ett barn? Det är fan sjukt tycker verkligen man ska ändra tidningarna satt det varierar med modellernas former osv, tycker mer att det får framförallt tonåringar att se att oavsett hur man ser ut duger man som man är.

Jag hatar verkligen ordet skänhetsideal, JAG har verkligen sjukt mycket kroppskomplex otroligt missnöjd med mig själv, asso innan jag kom på att skit samma det är så jag ser ut och jag kommer få leva med det resten av mitt liv så var jag aldrig med på kort hatade det verkligen ville inte se hur jag såg ut klarade inte av att gå förbi en spegel. Nu ställer jag oftast upp på kort om jag inte sovit otroligt dåligt eller nått så håret står åt alla håll OCH JAG INTE TYCKER DET BLIR BRA.
Hatar fortfarande att gå förbi speglar så jag ser mig själv mår sjukt dåligt av det.

Detta betyder inte att jag tycker jag är tjock, för det tycker jag INTE att jag är.
Utan av någon anledningen trivs jag inte med min kropp helt enkelt har jag aldrig gjort.
Blir sjukt avundsjuk på alla runt omkring mig, vill också kunna gå runt och tycka att "jag trivs med mig själv, jag är inte perfekt utan helt enkelt en vanlig människa som alla andra jag är okej."
Jag försöker verkligen att inte tänka på vad jag stoppar i mig och hur mycket men det funkar inte jag gör det ändå, inte för att jag är rädd att gå upp i vikt. Nä inte alls utan för att jag vill egentligen helst äta sånt som min kropp mår bra av som den kan ta hand om och bygga muskler av hyfsat snabbt.
Men egentligen har jag bara lust att kasta det åt helvete eller nått!

Det är snyggt om man har kurvor det är snyggt att det bara finns en av dig och det gör dig unik.



När en person går bort är det inte kläderna, värdet på sakerna, formen på personen, längden, vikten eller hur snygg man tyckte att den var som spelar roll. Det är inte det man saknar utan det är personligheten och hur personen var man saknar. Så oavsett vilken storlek man har, hur dyra kläder man har, hur mycker och hur bra smink man har, hur snygg man är osv så spelar det ingen roll för det är inte det man saknar så därför är det sjukt onödigt att gå efter något jävla skönhets ideal, då ska man vara så man trivs mest själv så länge DU mår bra spelar det andra ingen roll.

Livet ändras inte för att man har två storlekar mindre i kläder eller två storlekar större så länge man är frisk och mår bra. För det finns inget snyggare än någon som är frisk och mår bra och samtidigt utstrålar glädje för man är nöjd med hur man är.

Jag kommer nog aldrig tycka jag blir tillräckligt bra eller så men jag trixar inte med min vikt längre iaf. Det var några årsen och när man tänker tillbaka på det så är det bara töntigt att jag höll på så för det kilot spelade liksom ingen roll.
Men jag kommer aldrig vara nöjd med mig själv men det är sån jag är, det roliga är att om jag frågar folk så tror dom jag har bra självförtroende (dom som inte känner mig) men det har jag inte jag har sjukt lågt självförtroende men jag står ändå upp för mig själv men det är en annan sak.



Något jag stör mig enormt på är att hur jag än gör så får jag inte större smalben tycker det ser sjukt kul ut när dom är så smala och inte alls hänger med.
Nej tänker inte gå in på skänhetsideal igen eller berätta detaljerat om vad jag tycker om mig själv för det vill ingen höraxd.




/Kram Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0